Insiktsfull kväll igår. jag har en vän med mycket kloka tankar och mycket bra att ge när jag är nere...
Tack.
Varför gör jag såhär? Fäster mig vid folk som fortsätter vidare med sitt liv lika snabbt som dom kom in i mitt. Jag har alltid sett mig själv som en fjäril som på lätta vingar fladdrar vidare, som flyger lätt mellan vad livet har att erbjuda. Någon man inte fångar så lätt men får man mig att sitta kvar har man verkligen fångat något vackert. Plötsligt känner jag att fjärilen inte ens har någonstans att landa, om ens för en stund...
Plötsligt viftas jag bort och är i vägen... svår känsla att hantera...
Jag måste lära mig att hantera avvisanden och nederlag sa min vise vän igår. jag är värdelös på det, perfektionist som jag är. Men vem fan vill vara bra på det, vem vill ha massa nederlag att hantera... he he.... nej men han har helt rätt.
Jag kan inte låta såna saker slå ner mig totalt...
"There is nothing a girl loves more than the things she can´t have"
2 kommentarer:
När man lärt sig att hantera nederlagen blir man en djävel på att ta vara på de människor och tillfällen i livet som verkligen betyder något.
men eller håll dig till människor som inte är dum nog att vifta bort dig. utan värdesätter att de fått äran att finnas i ditt liv. fan tjejen. välj rätt människor bara.
Skicka en kommentar