Avslut!

Jag ligger på mage i min säng, du ligger bredvid och ser på mig... du söker efter känsla i min blick men jag har stängt av... kämpar mot illamåendet... det här är avskedet... det här är sista gången du har mig nära... jag vet det och du tror dig kunna kämpa emot det...

Du lägger dig ner på rygg och jag kryper närmre, drar med fingrarna över ditt bröst, du suckar uppskattande... jag låter naglarna borra sig ner i din hud... med ett ryck slår du bort min hand och blicken blir genast mörkare...
Jag kommer upp och kysser dig, du slappnar av och låter min tunga komma in i din mun, jag suger på din underläpp och faller för impulsen att bita till så hårt jag kan... du sliter bort mig men jag hinner känna smaken av ditt blod på min tunga..
Du ser rasande på mig och torkar din läpp... upptäcker blodet och ger mig en snabb men alltför lös handflata över kinden... jag försöker le men det blir mest en grimas... nu börjar du fatta...
Du försöker krama om mig och jag svarar snabbt med en armbåge mot din bröstkorg... siktet inställt på att såra dig som du sårar mig...

Få ge dig smärtan som vältrar sig i mitt hjärta... känslan av illamående sköljer över mig. Jag har ju sagt att mitt hjärta inte är ett alternativ i våra lekar och du har passerat den enda gränsen jag sa mig ha.
Jag känner mig rasande och vill bara ha ett brutalt avslut på allt det här... du frågar vad som är fel men mina ord är slut, jag är så arg att hjärnan inte längre förmår att formulera några ord och det känns som mitt hjärta blöder...

Du drar mig nära igen och jag kysser din hals och biter till, låter naglarna borra sig in i sidan på dig, du skriker till av smärta och jag ser förväntansfullt på dig...
Du förstår inte din roll och det här är ingen lek vi brukar leka, jag styr och ställer inte längre med dig och din osäkerhet lyser tydligt...
Jag ställer mig upp på knä och ger dig ett slag som träffar över kinden... din blick mörknar och en sekunds tvekan fladdrar förbi innan du också flyger upp på knä...
Du sliter tag i mina överarmar och försöker brotta ner mig i liggande position igen.
Jag håller emot och måttar slag efter slag mot dig, du svär ohörbara ord och använder din styrka för att snabbt få ner mig på mage...
Du lägger dig tungt över mig och ber mig lugna ner mig... jag ligger stilla.... tills du öppnar munnen igen och säger att du ju inte menar att såra mig... jag klarar inte mer... sparkar och slänger med huvudet... försöker komma loss, så rosenrasande att jag inte längre får syre när jag andas alltför häftigt... känner hur saliven rinner ner för min haka, hur jag spänner knytnävarna som du stadigt håller fastnaglade i madrassen...
Ger du mig bara en enda chans att komma loss ska jag såra dig som du sårar mig, ge dig smärtan jag har inom mig nu...

Du lägger en arm över mitt huvud, trycker ner mig i madrassen och med den andra håller du ner min kropp, särar mina ben och tränger in din kuk i mig... hårt, desperat, en vädjan att få mig lugn igen... blidka mig till ett värdigt avsked...
Jag borrar ner naglarna i madrassen och låter dig ta mig, knulla mig hårt... du håller alltför hårt om min nacke och pressar en knytnäve mot min svank, inte längre oroad för mina händers avsikt.
Stöter hårt och flämtande in i mig gång på gång tills du kommer... fyller mig med ett högt stön... drar dig ur och väntar på att jag ska vända mig om...
Svettig lägger du dig ner bredvid mig och jag ger dig inte ens en blick, vänder mitt ansikte bort från dig och öppnar äntligen munnen...
-Gå, det enda ord jag kan få fram med självbehärskning likt sten.
-Gå nu...

Du tar på dina kläder och jag sneglar på dig... noga med att inte möta din blick... du går fram emot mig och sträcker fram en hand, vill känna minsta form av närhet innan vi skiljs åt.
Min röst är alltför skarp,
-Gå bara.
Din blick är sänkt och huvudet hänger dystert när du lämnar min lägenhet. Det här var inte det avslut du ville ha, och smärtan i mitt hjärta var inte vad jag ville ha...
Ett avslut var det sannerligen...