En stund...

Vad något så lite kan göra så mycket... någon som kryper ner bakom mig när jag lagt mig för att vila... någon som håller om mig för första gången på så länge, någon som låter mig känna mig liten men trygg i hans armar en stund... Jag vågade knappt andas av rädsla för att bryta stunden...  få känna nåns kropp mot min, tycka mig känna hjärtslagen genom lager av kläder, starka armar omkring mig... en kort kort stund som betydde mer än han förstår...
Något så självklart som blir så sårbart...