Jag gillar inte känslan av underlägsenhet.... undergivenhet kan jag gilla, absolut... men inte underlägsenhet så här... att sitta och vänta på ett samtal, ett livstecken, att vänta på att se att han bryr sig om...tänker, känner.... hatar känslan av maktlöshet och att känna mig liten och underlägsen, patetisk, blottad.... i den här situationen...känslan av att ha delat med sig av för mycket... jag handlar så irrationellt när jag känner mig sårbar och det får jag ta nu...
Skulle vilja få ta tillbaka kontrollen... få säga till han att han är min, att han ska kyssa mina fötter, fortsätta upp för mina ben... att han ska klä av sig så jag får se honom... se honom tråna efter mig, se hans kropp vilja ha mig...
Lägga mig ner på sängen, säga åt honom att slicka, suga, ta hand om mig... känna orgasmen vara ett faktum men be han backa undan...
Lägga han ner på rygg i sängen, binda fast hans händer, sätta mig över hans stenhårda kuk och rida honom... hårdare och fortare tills jag kommer, låta mina safter rinna ner över hans kuk, hans mage... alla mina safter...låta han bli riktigt blöt....
Kliva av nöjd och se besvikelsen i att han inte fick komma...
Så får han sen ligga kvar tills jag hämtat andan och vill ha han igen... mina ord är hans lag, som det ska vara, inte så här... inte ett magont av att inte veta, inte höra... men det är väl din form av dominans och min osäkerhet skaver något grymt... snälla avsluta det bara med ett hårt nej här och nu...just hurt me...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar